Direktlänk till inlägg 5 januari 2012
Torsdag 5 jan 08:00
Vad hände för olycka? Ambrosia var värkligen jätte fin:)
Hej Ida! ;)
Tack vad glad jag blir!
Jo, efter lektionen så skulle vi åka hem. Du vet när man kommer upp till den här vägen, vid E20. Ja, men iaf så svängde vi vänster där och var på väg in till Torshälla. Då känner vi hur det börjar lukta bränt gummi. Om våran bil! Och ser hur det börjar bollma från motorhuven, vi tror då att bilen brinner!
Och att vi har en häst där bak som vi inte äger! Du vet vid den här Volvo skylten och blink ljusen, där som tur var fanns det en ficka som vi kunde köra in på. Det var ju bara fort ut ur bilen och in i transporten, och få ut Ambrosia ur transporten. När vi väl har fått ut Ambrosia ur transporten, tänker vi - Vart ska vi ta vägen nu då!? Inga reflexer, ingen ficklampa, och där står vi i mörkret med häst och en bollmande bil. Och bilisterna bara kör för bi, fort som fan. Ursäkta språket..
Ingen ser oss. Ambrosia var så himla duktig! Har aldrig varit med om en sån häst, som bara står där. När 100-tals bilar åker för bi! Hon hade fullt för troende för oss. Men vi försöker ju att vinka och hejda bilarna, så att dom kunde hjälpa oss. Det var några bilar som körde in, men dom var så fega och hjälpte inte oss. Bara körde in och ut igen! Men det var faktiskt en som hjälpte oss, han körde in och klev ut ur bilen, och kom fram till oss! Han jobbade tydligen på Outo Kumpo, samma som min pappa jobbar på.
Mamma bad honom sätta på varnings-blinkers, för mamma stod i telefon med sos alarm. Det var en sån blockout för oss. Så vi kom lixsom inte ihåg någonting. Och pappa var i Italien, ja vilken röra.. Men då sa han att bilen troligen kokade, då hade det slutat bollma från motorhuven. Men mamma hade redan ringt Brandkåren, och dom var på väg.
Den enda gången som Ambrosia hoppade till, var när Brandkåren kom i rasande fart! Det var nästan så att man blev förbannad! Men dom hjälpte ju oss, så.. Dom sa också att bilen hade troligen kokat. Vi tog in Ambrosia i transporten igen, och det var nästan så att man såg på henne att vi skulle hem. Mamma hade även ringt Lasse (Marias man, mammas kompis som äger Gunnarskäl) som kom och hjälpte oss att dra hem transporten. Tack, tack, tack!
Så dom fick lossa trailern från Mazdan och så fick Lasse koppla på trailern på hans bil i stället. Mamma skulle ta Mazdan hem och jag fick åka med Lasse. När vi väl kom in i Byn, så började det rycka från mazdan igen, men mamma körde den ända hem. Ja, vilket trauma. Men det blev ju bra till slut.
Hoppas att ni orkade läsa allt ;)
Bild på Ambrosia från igår ♥